Efter hård kontroll, avprickning, muddring och inlämning av mobiltelefoner hos säkerhetsvakten fick vi slutligen sjunka ner i biofåtöljerna på Rigoletto, Stockholm.
Jag ska inte berätta för mycket om handlingen, eller ens göra någon konventionell recension, men några oskyldiga glimtar bjuckar jag gärna på:
Quantum tar vid en timme efter att Casino Royale slutat. Det är mycket action direkt. Över 200.0
00 lösa skott gick åt under produktionen. Det klipps lite väl rappt ibland och det jagas en hel del, nästan hela tiden faktiskt – till fots, på vägarna och i flera andra element.Gadgets är tyvärr inget att snacka om. Istället står Bond i ständig kontakt med sitt högkvarter via sin Sony-Ericssonlur. Inte heller frasen ”Bond, James Bond” finns med - något många fans lär knorra över på all världens Bond-forum. Men citatet är en helig ko, och kommer säkert tillbaka till ladugården igen… liksom den traditionella ”gun-barrel sequence” som inte var med på traditionellt sätt i Casino Royale. Någon Vodka Martini blir det inte heller, men väl en ”Vesper” - som Bond också drack i förra filmen.
Quantum spelades in i fler länder än någon av föregångarna, vilket också kan göra handlingen en aning förvirrande och det gäller att hänga med bland
ledtrådarna. Eller som M ungefärligen, sarkastiskt, säger ”James, har du hunnit ha ihjäl alla ledtrådar ännu?” Men även karaktärerna i filmen kan känna sig förvirrade eftersom de står på ständigt osäker mark, vem kan man egentligen lita på?Filmen har också en mer konstnärlig touch än många föregångare: Opera (med gigantiskt öga i bakgrunden – möjligen en flirt med ”For your Eyes Only – novellsamlingen som Quant
um är hämtad från), jakter varvade med hästrace i pittoresk stad, fallande symboliska körsbärs(?)lådor och fajter i slowmotion och udda vinklar.Mathieu Amalric som skurk har härligt sjuka, stirrigt galna ögon och en av h
ans underhuggare har en skön Gustav Vasiansk pottfrisyr.Bondbruden spelades förra gången av Eva Green. Skurken heter snarlikt den här gången ”Greene”. James Bond spelas som alla vet av Daniel Craig, en av MI6-agenterna heter i Quantum också ”Craig” (Craig Mitchell).
I en specifik scen görs en skön kopplig till Goldfinger, men den här gången handlar det om svart guld.
Affe talade elakt om filmens oklara handling, svagt manus, snabba klipp och surrade (surade?) något om en svag tvåa. Hans kritik är berättigad - och jag längtar efter att se filmen på nytt (på premiären med alla fans), för att kolla några scener igen, men själv är jag av den övertygelsen att en Bondfilm per definition inte kan ha lägre betyg än en fyra. Så opartisk är jag. Men ok... Quantum hamnar tyvärr inte överst på den interna Bond-listan - men måste naturligtvis ses.
När filmen var slut fick jag möjlighet att byta några ord med Sveriges Bond – Gunnar Schäfer. Gunnar driver James Bond-museet i Nybro och är en verklig entusiast inom ämnet. Kolla gärna in hans sajt:
http://www.007museum.com/
Och ja - eftertexterna slutar med de klassiska raderna "James Bond will return". Något vi ser fram mot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar