Lördagen ägnades åt att ta det lugnt hemma med den minste som fått tas hem från dagis... vi var oroliga att han drabbats av det Pappa Pomos i Bolibompa kallar "Vinterkräket".
Tack och lov var det en kortvarig historia och kräket höll bara i sig en kväll.
Eftersom vi ville ta det lugnt under helgen, gav det mig själv tillfälle att titta på första skivan av Lone Wolf and Cub, Live action TV series 1 (sammanlagt fem
episoder).Jag har alltid varit svag för den före detta skarprättaren Itto Ogami och hans son Daigoros äventyr. Alltid på uppdrag - alltid jagade. Daigoro satt ofta i sin barnvagn, specia
lutrustad i bästa james Bond/Q-stil.Tidningen Samurai var också den som fick mig att första gången börja läsa japanska serier.
Att tidningen var försedd med varningstext i stil med "Rekomenderas ej för läsare under 15 år" gjorde naturligtvis att man blev extra intresserad - smart marknadsföring.
För att inte tala om omslagen, speciellt de med Frank Millers otroligt coola scenerier.
Tidningen följde tydligen den amerikanska utgivningen och man bläddrade på västerländskt sätt.
Tidigare hade jag bara sett filmversionen "Shogun Assassin", så det var kul att också titta på TV-serien, även om fightscenerna inte är riktigt lika coola (ännu... jag har ju bara hunnit börja titta).
Det har alltid varit lite snurrigt med alla versioner av de filmade äventyren, något som ofta diskutedes på Samurais forumsida - 'Pennan och svärdet', vill jag minnas att avdelningen hette. Tack vare att Wikiedia fått en sådan kraft är det idag lite lättare att skilja de olika upplagorna åt.
Jag såg att det nu dessutom finns en fet dvd-box som samlar äventyren. Den skulle man gärna sätta tänderna - jag menar naturligtvis svärdet - i.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar