Watchmen - serietidning och film i perfekt symbios

Eftersom jag emellanåt skriver i filmtidningen Allt om film hade jag förmånen att få gå på en av pressvisningarna till nya Watchmen-filmen.
Jag brukar inte ge betyg men har väl redan sabbat det genom förra inlägget =) Är ledsen om jag triggar upp förväntningarna, det brukar ställa till problem. Men jag gillar ytterligheter och filmen får högt betyg. Här kommer, om inte en recension, så i alla fall några rader om varför rullen äger:

Filmen bygger alltså på den serie - som mestadels utspelar sig i ett alternativt 1985 - som Alan Moore skrev (tecknades av Dave Gibbons) och som började komma ut 1986. Serien brukar tillsammans med Frank Millers nydaning av Batman, klassas som en av milstolparna i seriernas universum. Plötsligt var inte längre hjältarna allt igenom goda. Var de till och med psykiskt störda? Fanns det krafter som protesterade och ville förbjuda dem? Det här var något som raserade en bräcklig tonårings hörnpelare kring vad som var gott och ont.

Och visst är det så i filmen också. Generellt följs serien otroligt bra. Självklart kommer vissa delar i lite annorlunda ordning (men serien har en ganska komplicerad uppbyggnad). Vissa bitar har fått mer utrymme och andra har regissören Zack Snyder fått skippa. Filmen är ändå 2 timmar och 43 minuter lång. Jag undrar ivrigt vad de kommande dvd-utgåvorna har att bjuda på? Mmm... extramaterial... Jag längtar redan.

Det finns några saker som är lite annorlunda, speciellt i senare delen av filmen, men det är inget som egentligen stör mig. Vad jag har förstått var Alan Moore själv inte vidare förtjust i manuset och är själv "uncredited" i filmen. Vet inte exakt var i fnurran ligger, men misstänker att det är något konstnärligt eller helt enkelt ett sätt för Moore att bygga sitt eget varumärke. Kanske är han bara en surpuppa?
Själv skulle jag som författare vara stolt över filmen, framför allt över att man kunnat följa serien så pass mycket som man faktiskt gjort - i handling, dialog och bildkompositioner. Serien vaknar till liv.

Jag hatar att själv veta för mycket av handlingen innan jag ser en film. Har du själv redan läst serien vet du ungefär vad som väntar. Annars vill jag inte berätta för mycket, men ett par ledord kan vara:

• Retro och futuristiskt (ja, faktiskt båda två)
• Blodig (så pass att jag sneglade på min mer känslige kollega Affe och såg att han emellanåt minsann var lite blek om nosen)
• Flera av dräkterna har pimpats upp (Nite Owl kommer aldrig bli lika cool som Batman, men det är liksom det som är meningen)
• Skön musik som tar en tillbaka
• En del riktigt schyssta fajtscener
• Bra balans mellan stunt och animeringar
• Nite Owl II's alter ego Daniel "Dan" Dreiberg ser inledningsvis ut som Chevy Chase =)
  
• Filmen innehåller ett Hallelujah-moment
• Mr Gorsky är en mikroskopisk trivia som, för vissa, kan kräva en förklaring...

Nu är det kul att läsa albumet igen! Och så laddar jag inför premiären - att få se filmen igen med alla fans. Här en bild av mig själv som Rorschach på Sci-fi-mässan i Stockholm 2008.