Tankar om nya Star Trek-filmen - spetsa öronen

När jag var liten samlade jag på "pojkdockorna" från Star Trek. De var grymt coola med sina färglada tröjor, byxor av det kortare slaget och - naturligtvis phasern och kommunikatorn. Men puffran och mobben brukade alltid försvinna och dammsugas upp av någon städivrig mormor eller farmor.

Dr McCoy var min första figur, men favvon var Spock med de spetsiga öronen. Jag hade allihop, utom Uhura, den färggranna kvinnan i sällskapet. Jag minns att jag alltid var lite kluven; självklart ville jag ha en komplett samling, men en tjejdocka...? Det blev istället Magnus på min gård som bröt tabut och tissel-tasslet var ett faktum. Pssst, har du hört att...pssst...pssst... Magnus fått en...pssst... tjejdocka? En rymdbarbie!

I nya Star Trek-filmen har Uhura fått en mer framträdande roll än vad hon hade i gamla tidens Tv-serier. En riktig tuffing. Hur det var i filmerna minns jag inte. Jag hade koll på de tre första, sen tappade jag konceptet. Så från att jag varit en mini-trekkie, tog andra rymdfilmer över intresset. I och med tv-serien Voyager började intresset komma tillbaka.
Nu har jag blivit sugen på att fortsätta "titta och hitta" tillbaka ännu mer.

Det här är en sån där ursprungs-prequel där man får se hur allt började - sånt är kul!
Lite svarta hål, lite tidsvridningar, lite gråt, lite skratt och en en hel del spetsiga öron. Och så action, schyssta animeringar och - faktiskt - lite otippad mysig romantik...

Ljudet, och ibland avsaknaden av det, är kanon. Och ibland dyker det upp sådana där helt ologiska rymdpingar som är så härligt Star Trekiga.

Jag har alltid gillat de filosofiska reflektionerna i serien och de finns även här. Det är ingen hemlighet att gammelspock, Leonard Nimoy, är med på ett hörn. Något som gör att stafettpinnens överlämning får lite mer glans och tyngd.

Jag gillar nya filmen riktigt mycket och stör mig egentligen bara på småsaker: Måste det hålla på att strypas i alla slagsmål? Och varför måste de hela tiden hänga över avgrunder i fajterna? Kanske något symboliskt med den ändlösa, syreslösa rymden? Och den där produktplaceringen för ett finskt mobiltelefonmärke kanske är lite... övertydlig. Men what the heck. Mer problematiskt kan möjligen "Tillbaka-till-framtiden-syndromet" bli. Dock inget jag själv stör mig på. Nya Star Trek håller sig på rätt sida och är precis den warp-knuff som behövdes för att få mig tillbaka bland fansen.

Nu är jag sugen på att gå ut på eBay och leta efter en vintage-docka. Uhura ska det va'...