En helgonuppenbarelse på Kulturhuset

Den första James Bond-film jag såg var Älskade Spion.
Wow! Fallskärmar med Union Jack, stygge Jaws med coola tänder och en skinande vit specialutrustad, undervattensgående Lotus Esprit - fortfarande min favoritbil.

Jag gillade Ur Dödlig Synvinkel eftersom den innehöll så många av de ingredienser som kan finnas i en Bond-rulle: dykning, skidåkning, klättring, biljakter och visst var det en Lotus som dök upp här också. I Octopussy blev jag förtjust (okej'rå, lite småkär...) i Maud Adams. Och mitt i allt detta stod alltså min "förste" James Bond - Roger Moore.

Jag har självklart tyckt det var roligt att han varit här i Stockholm och promotat sin nya bok, samtidigt har jag stört mig lite på att jag inte i tid hann uppmärksamma att han skulle vara på Kulturhuset under lördagen och berätta om historierna bakom sitt verk "My Word is my Bond" eller som den heter på svenska "Mitt namn är Moore - Roger Moore".

Biljetterna har sedan länge varit slut. Däremot skulle intervjun av radiokillen Gunnar Bolin vidaresändas och även kunna upplevas via andra lokaler i Kulturhuset - och till det behövdes ingen biljett, bara köande.

Jag bestyckade mig i en Bond T-shirt och för att försäkra mig om en plats var jag ute i god tid: En timme innan insläpp och ytterligare en timme innan evenmanget skulle starta. Väl framme insåg jag att inte en själ stod i kö...

Istället passade jag på att svänga förbi biljettluckan och fråga om de inte fått några återbud.
"Idag är din lyckodag!" sa biljettduden. "Jag har precis fått ett par plåtar i retur". Ha! Tur som en tok. Ett kreditkortsdrag senare var biljetten min.

Nu var det istället dags att gå till nästa kö eftersom det var onumrerat. Ganska hög ålder på deltagarna (som säkert alltid går till de litterära aftnarna, oberoende av vem som är gäst) och jag hade en rolig konversation med en äldre herre, tillika Lekande Människa, som gillade Modesyty Blaise han också (han såg att jag läste en av böckerna). Hans fru kunde dock inte förstå sig på fröken Blaise "Det får ni karlar göra!"

När de öppnade dörrarna hittade jag en ytterfil och drog om panchosarna som gungade fram. Jag fick visserligen en kanonplats, men insåg i samma stund att jag inte hade kameran med mig :(.

Nåväl, en av kulturbossarna var först på scen och introducerade Sir Moore och plötsligt dånade introt till "The Persuaders - Snobbar som jobbar", ut ur högtalarna. John Barrys mästerverk. För övrigt den jag också har som ringsignal på mobben. Klart kul drag av arrangörerna att välja den låten, istället för det mer självklara Bond-introt. Stående ovationer direkt!

Roger Moore är ett proffs, ända upp i kvällens blå-gul-svenska slipsknut. Han berättade skrönor, skämtade, drev med sig själv, härmade kollegor, undvek galant frågor han inte ville svara på, och som den gentleman han är presenterade han sin (svenskfödda) Lady Kristina för oss besökare.

Kvällen var en resa genom Helgonet, Brett Sinclair, Ivanhoe, De vilda gässen och naturligtvis Bond. Roger berättade att det var ganska skönt att, från att i TV-serierna stått i en studio med palmer och en skylt det stod något exotiskt namn på, ta steget till filmens värld och verkligen befinna sig på de olika orterna.
Samtidigt hade det varit kul att spela Simon Templer i Helgonet. Det gjordes över 100 avsnitt och "kändes nästan som att ha ett vanligt jobb att gå till" sa han.
Moores arbete inom UNICEF berättades det också om innan boksignering och snikfotografering avslutade den härliga kvällen.


Mer Moore blir det på TV när han lär intervjuas i söndagens Nyhetsmorgon på 4:an, imorgon söndag.
Uppdaterat 090511: Intervjun i Nyhetsmorgon, finns här.

Här finns Kulturnyheternas inslag.
Så här skrev Svenska Dagbladet och passade på att lägga in en Moore-quiz. Och här listar Roger sina egna Topp-filmer med sig själv.
DN skrev så här.

Ett kort YouTube-klipp där Roger Moore själv läser ur boken finns här och hans egen hemsida hittar du här.