Jag visste inte om jag skulle lägga in det här inlägget under min vanliga kategori "Cool T-shirt"? Alltså, jag menar... visst är den cool, men en pirattröja är inte särskilt originell. Speciellt inte i dessa tider - och det är just där "problemet" ligger.Nej, det här inlägget behövde lite extra tyngd. Det här är en opolitisk blogg, men problemet jag beskriver är av politisk art. Och ibland måste man stoppa ner foten/träbenet och bromsa.
Jag köpte tröjan för att barnen (och självklart jag själv) älskar pirater. Och då snackar vi Kaptenerna Blood, Hook, Kotte osv. Inte de där läskiga typerna som svenska FN-styrkor håller på att jaga.
Jag menar inte heller PiratPartiet. Jag tyckte visserligen det var ett både coolt, busigt och kaxigt nytänkande - och jävligt mediasmart - när anhängare och sympatisörer till Pirate Bay, eller själva idén, s
tod utanför makthavarna och viftade med Jolly Roger-flaggor (och Piratbyråns kassettbands-skalle som också är riktigt cool).Då fick de "låna" vår (=vi som är förtjusta i ögonlappade romantiska äventyr till sjöss) symbol.
Men vad händer nu?
Igår, alltså dagen efter valet, testade jag att dra på mig min döskalletröja när jag gick till jobbet. Och självklart associerade de flesta till PiratPartiet och att jag firade en valseger. Men så var ju nödvändigtvis faktiskt inte fallet. Det spelar ingen roll om jag faktiskt röstade eller inte röstade på PP. Jag vill ju kunna ha min tröja utan att behöva gå och svara på "men vad tycker ni egentligen om alla andra politiska frågor".
Det hela blir lite som när svensken inte vågar hissa svenska flaggan för han är rädd att grannarna ska tro han är någon slags nasse-rasse. Inga jämförelser i övrigt, men på samma sätt som just rassarna ett tag ansågs ha tagit över äganderätten till sverigeflaggan, håller nu PiratPartiet på att lägga vantarna (för några krokar lär de väl inte ha...) på Jolly Roger-symbolen.
Jag är bekymrad.
Idag hade vi kalas för 5-åringen och jag klädde upp mig till sjörövare. Jag och ungarna gav oss ut på jakt efter de sönderrivna fyra kartdelarna som till slut skulle ge oss godisskatten.
Det är skönt med 5-åringar. För dem är "fildelning" när man käkar mellis tillsammans på dagis. Här fanns inget tvivel över vad för slags pirat jag var. Däremot trodde kanske någon förälder att jag var en politruck som höll på att pådyvla deras barn en politisk ståndpunkt?
Nej, jag tror faktiskt inte det. I kategorin "barnkalas" har vi "Karl-Bertil-pirater" fortfarande ett starkt fäste. Det får bli vår utgångspunkt. Nu vässar vi sablarna och kryssar fram våra positioner för att vinna slaget om flaggan.
En första seger är ju faktiskt att PP till vardags nu främst använder sin svarta (och ganska snygga får man väl lov att säga) "P-formade" flagg-logo.
Nåväl, kampen fortsätter. Vare sig man sympatiserar eller inte med PiratPartiet. Låt inte Jolly Roger enbart bli en politisk symbol!
-Arrrrr! :D
7 kommentarer:
Härligt inlägg, håller med dej där med dina paralleler, man ska kunna få vara stolt för det man tror på och kunna hissa vilken flagga det nu än är utan att man ska för den saken behövas anklagas för massa saker, folk glömmer så lätt vad saker egentligen står för i grund och botten.
Skit bra inlägg!!
Bra talat/skrivet! Jag är själv en som gillar dödskallar i olika utförande (helst mer komplicerade) och det blir sådär 'mjeh'-känsla när man går på stan och har en helt vanlig, plain t-shirt med döskalletryck, som ditt exempel.
Jag avskyr poltik, så när det börjar kontrollera vad man kan klä sig i så är det jobbigt. Undebart skrivet!
Ha ha, asbra inlägg, DLM! :-)
Chrille: Tack! Bra inlägg du själv följde upp med!
Dan F Westin: Tack som fan! Skulle gärna se några av din dödskallar! Lägg upp några av dem på din blogg, vetja'!
Philippe: Super-tack :D
Hm. Jag måste säga att du har en poäng.
Jag har alltid gillat piratmentaliteten som bland annat presenteras perfekt i Polanskis film "Pirater". Det är för övrigt den enda Polanskifilm jag gillar. Captain Reds otroliga vilja att fortsätta, oavsett vad som händer, är en inspiration.
Jag råkar också vara piratpartist. Det ena har inte det minsta med det andra att göra. Min piratidentitet handlar om kampen mot Bodströmsamhället. Min piratromantik handlar om drömmen om ett roligare liv, i en enklare tid.
När vi piratpartister använder Jolly Roger-flaggor så beror det till viss del på att de säljs precis överallt. Knallar man in på Dollarstore så finns det vadsomhelst med dödskallar på. Tandborstar, skosnören, bordstabletter, dörrmattor...
En riktig partiflagga, lila med seglet på, är något som måste beställas och som kostar pengar på allvar. En Jolly Roger får man tag i på fem minuter och den kostar en femtiolapp. Är det bråttom så är den lösningen.
Jag håller med om att det är synd om vi lägger beslag på symbolen, på det sätt som rasisterna lagt beslag på svenska flaggan. Å andra sidan har inte dödskalleflaggan stått för särskilt positiva saker de senaste seklen, egentligen.
Jag lovar att bråka på mina partivänner om det här, och övertala dem att köra med "kassettflaggan" i stället. Med lite framförhållning blir det inget problem. Den passar oss bättre, den har alltid stått för ickevåld och den låter Jack Sparrow och Cap'n Red behålla det som är (orättmätigt) deras.
Wombat: Tack för att din rejäla kommentar!
Det är klart att mentaliteterna ibland korsar varandra. Dock inte nödvändigtvis alltid med sablar. Kanske finns fler sidor "på samma flagga".
Även jag har lite logiska problem att tala om för barnen att det är coolt med blåskäggiga pirater, samtidigt som man ska lära ungarna att man inte får tjuva, slåss och röva bort jungfrur.
På samma paradoxala sätt är jag säker på att jag själv skulle stått och viftat med just en "lättåtkomlig Jolly Roger-flagga" om jag varit en av de som protesterat utanför riksdag och domstol.
Men jag känner mig ändå lite snuvad på symbolen nu för tiden.
Det skulle uppskattas om du bråkar lite med partivännerna :D
Jag håller med om att de andra flaggorna faktiskt passar bättre. De är både något som grundar sig i en symbolik man känner igen, och är samtidigt något helt eget.
Och yepp - Captain Red rockar!
:=X
Kasettbandet som piratsymbol var en ständig symbol under 1980 talet. Den trycktes frekvent på brittiskt pressade LP skivors vita innerpåse med undertexten "Home taping is killing music" och var en kamp för den tidens hot mot upphovsrättskyddat material i analog form. Vill inte vara grinig gubbe men symbolen är välkänd som en markering från skivbolagen att motverka kasettkopiering.
Skicka en kommentar