Shutter Island - en fängslande historia

Shutter Island är fängelseön för farligt mentalt störda interner. Här hamnar USA:s farligaste galningar - de som inga andra institutioner klarar av. Nu har en av fångarna oförklarligt försvunnit och två agenter skickas ut för att ta upp jakten.

Jag vet inte vad det är med mig - jag älskar gamla mentalinstitutioner. Ju äldre och sjabbigare desto bättre. Och ju galnare patienter desto bättre. Arkham Asylum är en bra förebild.

Lika svag är jag för ruffa agenter/Marshals med coola hattar och rockar - och mindre snygga slipsar. En puffra hängandes i bältet och en cigg lika hängandes i mungipan.
Det här får man en rejäl dos av när Leonardo DiCaprio tar färjan ut till det före detta, Alcatraz-liknande, fortet på Shutter Island, i Martin Scorseses film med samma namn.

Jag gillar vad jag ser och köper det. Lortigt och sterilt på samma gång. Schitzat och hela tiden balanserande mellan vad vi ser och vad vi inte vet. Drömskt, galet med ständiga försök att trycka oönskade skelett tillbaka långt in i garderoben.

"You're a rat in a fucking maze."

Max von Sydow övertygar och gör oss lite stolta i den svenska själen. Ben Kingsley är lika säker som alltid.
Men är det inte den välkända "Arbeit Macht Frei"-skylten som dyker upp där... men i Dachau den här gången?


Själv hade jag dagen innan sett den svenska tv-dokumentären 'Det vita snittet' om psykokirurgi. Mycket om lobotomi och sånt där. Gav en bra bakgrund och inramning. Finns fortfarande reprischanser.


Vi får väl se om Leo når fram till sanningen - vilken den nu är?


Shutter Island, premiär fredag 19/2.





Spoiler Warning - läs på egen risk, eller spara tills du sett filmen ;)
Filmens enda problem är egentligen bara att man sett så många versioner på temat/tvisten tidigare. Det har skapats en egen slags undergenre. En av de bästa varianterna i kategorin är 'Angel Heart'. Kenneth Branaghs 'Dead again' är ett annat exempel, 'The Number 23' med Jim Carrey ett tredje. 'Fight Club' ett fjärde osv.

Men det är egentligen inte så konstigt eftersom handlingen kretsar kring ett klassiskt filosofiskt tema. Funderingar över vilket Matrixpiller man vill ta - det blå eller det röda? Vilken värld, och vilken sanning, föredrar vi egentligen att leva i?

Eller som den tao-/daoistiska filosofen Zhuang Zi (Chuang-tse) funderar:

"En gång drömde jag, Zhuang, att jag var en fjäril. En fladdrande fjäril, muntert följande min instinkt. Jag visste inte, att jag var Zhuang.
Plötsligt vaknade jag och med en chock var jag Zhuang.
Nu vet jag inte om jag är Zhuang som drömde att jag var en fjäril, eller om jag är en fjäril som drömmer att jag är Zhuang..."