Zombies på vita duken - och utanför!

Häromdagen skrev jag om chansen till lite zombiespotting i samband med gårdagens filmvisning på Kulturhuset/Serieteket i Stockholm. Och faktiskt hann jag förbi en kortis - med mina tre ungar släpandes i hasorna.

För att ens ha en chans att få se en liten glimt av kvällens event, var jag tvungen att få barnen att vilja följa med. Kanske hade jag initialt felbedömt deras välvilja till zombies?
Lösningen hette "McDonalds-muta". På något märkligt sätt kände jag mig själv sinnesrubbat sugen efter att ha sett Supersize me på någon av tv-kanalerna kvällen innan. Snacka om att vara ofattbart sjukt funtad... (för övrigt jäkligt cool film och schysst experiment).

Zombies och zombiejägare fick vi i alla fall se. Barnen vågade dock inte riktigt låta sig fotos tillsammans med de hasande kadavren, men ett par bilder och en trevlig pratstund fick vi.

Den minste av barnen, 3-åringen, hade somnat i vagnen. Som tur var slog han upp sina små blå ögon i lagom tid för att plötsligt finna sig stirrande rakt in i ett par odöda ögonhålor. Nåväl, någon gång ska man väl börja odla sina men för livet.

Nej, skämt åsido. Han tyckte det var kul. Så fort vi kom hem började han själv halta omkring och väsa "Jag är en zombie, jag är en zombie...".