En varulvsrulle var det länge sedan man fick sätta tändern i. Igår fick jag dock möjligheten att se nya The Wolfman på en förhandsvisning.
Skådespelaren Lawrence (Benicio del Toro) kallas hem till familjegodset för att hjälpa till i letandet av hans bror. En mörk natt försvann han nämligen ute i skogen. Du anar säkert vem han mött - du kan ju din Rödluvan.
Nu ska det jagas varulv men vi anar att mer än vi får se, ligger och bubblar under ytan.
Filmen tar oss med till både stad och landsbygd i ett England som andas Sherlock Holmes och Jack the Ripper. En favorittidsålder med andra ord!
Det här är en remake av gamla The Wolf Man/Varulven från 1941. Man kan ju fråga sig om den nya versionen för genren framåt? Njae, det handlar i sådana fall inte om några jättekliv. Det är klart att det blivit lite mer specialeffekter, men inget banbrytande. Michael Jacksons Thriller kändes mer spännande på sin tid.
På tal om effekter och animeringar. En allmän sak är ju att vargars bakben blir lite knäppa i vinkeln om man jämför med oss människor. Man har försökt få Wolfmans upprätta gång att mer likna vargens, vilket medför att det ser lite onaturligt och ryckigt ut. Är man snäll kan man dock tänka sig att det i verkligheten faktiskt skulle se ganska onaturligt ut, och när
kreaturet vill speeda på springs det istället mer än gärna på alla fyra.
Skildringen av den mörka, skitiga och lortiga delen av både stadslivet, och baksidan av landsbydens Midsomeridyll är najs. Tror egentligen aldrig att solens strålar letar sig in i filmen, förutom i några tillbakablickar. Några scener på ett sinnessjukhus är även de riktigt majsigt mörka.
Låt oss också uppehålla oss ett ögonblick vid noslängden - den är nämligen bra. I vissa filmer känns det som om varulvarnas nosar drar iväg lite för långt och blir alltför varglika. Wolfman är aningen mer "man" än "wolf" och har en lite mindre och stiligare nos, ett lite mer människoaktigt plyte.
Det här är ingen klassiker som förlagan, möjligen kan man säga att det är en ny varulvsfilm av klassiskt snitt. Men faktiskt känns det lite fjantigt när Wolfman sitter på taken och ylar.
Pappa Anthony Hopkins som storviltjägare och elak familjefar låter dessutom hela tiden väldigt lugn och vänlig, ungefär som när han var berättarröst i Grinchen (stilig morgonrock har han i alla fall - möjligen av märket 'Tiger'...). När det gäller manuset, känns det aldrig speciellt överraskande.
Men ok, vi som gillar varulvar och är svältfödda på nya morrande rullar behandlar kanske filmen lite mer styvmoderligt än den stora massan. Men faktiskt kan jag inte låta bli att tycka att filmen är som allra bäst i scenerna utan varulv.
Däremot tänker jag lätt köpa en Wolfman-figur. Han är cool som väsen och karaktär, en slags hårig Hulk. Ett annat plus är att filmen är ganska splattig - och det gillar vi!
Har du fått blodad tand när det gäller lykantropirullar slår jag gärna ett slag för bloggen
Butter tar ordet. Han har en schysst
topplista med sköna varulvsfilmer.
The Wolfman, premiär onsdag 10/2.
Det var kul att tecknaren Per Demervall som gjort serieillustrationerna till Melodifestivalen (vilket också Kalle Alm kommenterade i ett tidigare inlägg) uppmärksammades och fick kredd i förra tävlingsomgången.
-It's alive!!! It's alive!!!
Det här skulle kunna vara ett hur roligt inlägg som helst. Det är stort att Stockholm har en egen Tintin-butik, fylld med skatter - massor av grejer man bara måste ha.
Varför deppar jag då? Jo, i sitt senaste nyhetsbrev rapporterar butiken att man nu plockar ner skylten :(
l tack... och jag tyckte faktiskt att jag såg en tår i ögonvrån på honom.
våra hjältar kan klä ut sig och komma så pass nära konkurrenten Tapioca, att själva maktövertagandet kan ske.
---------Robert, Boxer?-----------------Colin Firth, En enda man?--------
I gårdagens DN fanns ett uppslag om nya vampyrböcker att hugga in på.
Den här har jag döpt till 'Merlin'. Jag köpte den för ett par hundra år sedan på ett lajv. Mannen bakom det stiliga verket var ingen mindre än Mäster Pipa himself (eller Jonas M som han heter i den vanliga världen).
h klarat sig från härdsmältor.
Shutter Island är fängelseön för farligt mentalt störda interner. Här hamnar USA:s farligaste galningar - de som inga andra institutioner klarar av. Nu har en av fångarna oförklarligt försvunnit och två agenter skickas ut för att ta upp jakten.
g ser och köper det. Lortigt och sterilt på samma gång. Schitzat och hela tiden balanserande mellan vad vi ser och vad vi inte vet. Drömskt, galet med ständiga försök att trycka oönskade skelett tillbaka långt in i garderoben.
"En gång drömde jag, Zhuang, att jag var en fjäril. En fladdrande fjäril, muntert följande min instinkt. Jag visste inte, att jag var Zhuang.
Jag minns att jag gillade Karate Kid när den kom, -84.
Trots att det är fettisdagen idag har jag faktiskt inte ätit en enda semla.
------------------Hulk?------------------------------Andreas Johnson?----------
Vad sägs om en sån här mask i sportlovsbacken?
På McDonalds är man nu mitt inne i en Scooby Doo-period.
så som serietidning. Plotten var ju alltid simpel. Det visade sig jämt vara någon simpel skurk som dragit på sig en spökmask... Men jag tyckte det var spännande när våra hjältar var jagade av vampyrer, mumier, fan och hans mo(n?)ster.
Jag har nyligen startat ett sånt där hemmaprojekt som har en förmåga att dra ut på tiden. Efter att ha haft en bokhylla som svämmar över, har det investerats i fler. Böcker ska nu flyttas och organiseras i nya system.
256 sidor fyllda med info och sköna svartvita filmfoton från alla de där filmerna man verkligen vill se (och några har jag faktiskt hunnit med).
ers.
En varulvsrulle var det länge sedan man fick sätta tändern i. Igår fick jag dock möjligheten att se nya The Wolfman på en förhandsvisning.
kreaturet vill speeda på springs det istället mer än gärna på alla fyra.
Men ok, vi som gillar varulvar och är svältfödda på nya morrande rullar behandlar kanske filmen lite mer styvmoderligt än den stora massan. Men faktiskt kan jag inte låta bli att tycka att filmen är som allra bäst i scenerna utan varulv.
rd som sten - han är dessutom stencool.
ik. Ö-vik vann mitt hjärta när man härom året tog hand om den stora kringresande Star Wars-utställningen. Jag tror faktiskt inte att jag ännu bloggat om mitt besök där, men här är i alla fall en cool T-shirt från händelsen.
Vampyrer och zombies fortsätter fajtas om förstaplatsen på horrortoppen. De långtandade blodsugarnas nästa drag blir tv-serien Vampire Diaries på TV6.
Finner man det intressant att skilja på "kvinnligt" och "manligt" nörderi, kan man lyssna på radio idag, söndag.
ag på bästa medtävlare. Och alla ens kompisar kan se att "Kalle Karlsson took the På spåret partner quiz och skårade 23% rätt. Förslag på medtävlare till Kalle blev... Chewbacca."
Häromdagen skrev jag om chansen till lite zombiespotting i samband med gårdagens filmvisning på Kulturhuset/Serieteket i Stockholm. Och faktiskt hann jag förbi en kortis - med mina tre ungar släpandes i hasorna.
