Idag har vi en gästbloggare här på DLM. Det är film- och serieexperten Labrador Road 26 som varit och sett nya X-Menfilmen - här kommer ett sammandrag av hans maffiga recension. LR 26 är till vardags admin på Serieforum och vill du läsa hela texten gör du det via den här länken.
Vet inte om det behövs någon grad av spoiler alert… men anse dig nu vara varnad =)
Stort tack för bidraget LR26!
Så har det än en gång blivit dags för Marvels mutanter att visa upp sig på vita duken. Eter de tre X-Menfilmerna och spin-offrullen X-Men Origins: Wolverine är det nu dags att få följa X-folket i unga år.
Matthew Vaughn som tidigare gjort seriefilmerna Stardust (Neil Gaiman) och Kick-Ass (Mark Millar/John Romita Jr.) fortsätter på serietemat. För berättelsen står bland andra Bryan Singer som regisserade X-Men 1 & 2 plus Superman Returns, så det är alltså idel människor med vana från seriefilm som ligger bakom X-Men: First Class.
Till skillnad mot de tidigare filmerna är detta alltså en så kallad prequel, den utspelar sig innan de andra filmerna. I Watchmen som kom för några år sedan var det kapprustningen mellan öst och väst som var bakgrunden i berättelsen. Även här är det öst-väst som har svårt att hålla sams, i bästa kalla kriget-anda. Här lyckas filmskaparna med en bedrift, de mixar superhjältarnas dilemma, vilket för mutanter oftast handlar om att passa in i den vanliga normen, med typiska 60-tals inslag hämtat ur James Bond och andra liknande kalla kriget-verk. X-Men får bli som en militär specialstyrka som USA kan sätta in där de behöver. Blandningen låter kanske underlig men de lyckas otroligt bra.
Till stor del beror det på att filmen är ett väldigt gott hantverk:
-Kläderna, där framför allt Emma Frost är klassiskt 60-talsvampig och Moira MacTaggert som något modestare variant.
-Musiken som när den inte är renodlad filmmusik passar på att slänga in typiska slagdängor från perioden.
-Klippningen är också den absolut bästa jag sett på mycket länge. För att matcha 60-talskänslan har man valt en väldigt lugn och sansad klippstil, till och med actionsekvenserna är lugnare än det normalt uppstressade tempo som gäller nu för tiden. Eddie Hamilton och Lee Smith bör vinna Oscar nästa år för bästa klippning, utan tvekan.
Filmklippning är dock inte något många tänker på, men skådisar däremot brukar de flesta ha åsikter om. Rollbesättningen är även den utmärkt. James McAvoy, som tidigare setts i seriefilmen Wanted, gör en flirtig Xavier som limmar på brudar till höger och vänster med en charm och glimt i ögat man inte såg till hos Patrick Stewart i de tidigare X-Menfilmerna. Magneto, eller Erik Lehnsherr som han egentligen heter, spelas av Michael Fassbender som ger karaktären lite mer djup än han fått tidigare. Det är för övrigt Magneto som står för inslag som tidigare skulle gett filmen 15-årsgräns, nu blev det 11-årsgräns, vilket är lite tveksamt tycker 
jag. Ser ni X-Men: First Class så var beredda på att den har inslag som är råare och brutalare än tidigare X-Menfilmer.
Av övriga mutanter är det framför allt Mystique (Jennifer Lawrence) eller Raven Darkholme som hon egentligen heter som lyser starkast. Jag fick intrycket att hennes blå färg var aningen ljusare när hon var som yngst och att den blev lite mörkare när hon åldrades. I vilket fall som helst är det trevligt att hon och övriga här får möjlighet att utveckla karaktärerna. En stor del av filmen går mer ut på att visa de olika personerna än action. För att vara en seriefilm är det faktiskt ovanligt lite slagsmål, men det gör inget eftersom berättandet i övrigt är så bra utfört. Som dramats skurk gör danspojken Kevin Bacon en utmärkt prestation, kul att se honom i en lite annorlunda roll.
Tänk er drama med kalla kriget-inslag och det är mutanter istället för vanliga människor så har ni ungefär premisserna. Just att fokus ligger på drama gör att humorn i stort är frånvarande. Själv skrattade jag till två gånger och log lite när Xavier raggade.
Filmens både styrka och svaghet är att man inte får någon ingående beskrivning av de mer perifera mutanterna, framför allt på skurksidan. Känner man att man vill veta vilka det är så får man kolla upp det senare, för i filmen presenteras de inte med namn. Singer och Vaughn hoppar även över mer djuplodande inblick i de olika mutantkrafterna som visas upp. Man får se lite halvt om halvt hur de fungerar men inte mycket mer än så. Man har helt enkelt valt att inte gå in på de bitarna.
Som seriefan hade jag velat ha en något tydligare koppling till serierna och lite mer av krafterna. Men tar man filmen som mer renodlat drama med vissa superhjälteinslag blir det nog lättare att bortse från de bitarna. Som positivt får i alla fall ses att filmen inte överförklarar allting. Har man inte koll på verkliga historiska händelser i början av 60-talet ja då missar man nog att filmen är historisk också.
En intressant detalj är att X-Mens berömda plan, SR-71 Blackbird, som Hank McCoy säger sig ha byggt har XB70 som anropsnummer, vilket är en helt annat typ av flygplan.
http://sv.wikipedia.org/wiki/SR-71_Blackbird
http://sv.wikipedia.org/wiki/North_Amer ... 0_Valkyrie
Största överraskningen var nog att Stan Lee inte var med i filmen. Om det beror på att serietidningen X-Men: First Class inte är skapad av Sten Lee vet jag inte, men han brukar ju vara med i filmer som handlar om karaktärer han skapat. Så varför han inte är med här är underligt. Filmen bjuder istället på en annan cameo, som också var det ena skrattmomentet.
Inte nog med att Stan Lee saknas, så fanns det denna gång inte heller någon bonusscen, utan det man fick njuta av under eftertexterna var 60-talsinspirerad grafik liknande den i Stanley Donens filmer och Catch me if you can.
Fox har förnuftigt nog valt att inte göra filmen i 3D och man kan bara applådera deras val här. Allt för många filmer görs i 3D som inte borde vara det - som exempelvis systerfilmen Thor nyligen.
Görs det fler X-Menfilmer, antingen om tidigare perioder eller modern tid, är det nu väldigt stor risk att få tidsparadoxer i och med åldern på karaktärerna 1963. Emma Frost t.ex. har även haft egen serietidning där hon går i plugget och som utspelar sig senare än 60-talet. Inte bara att seriefigurer inte åldras, de blir dessutom yngre.
Även denna gång blir det högt betyg för Matthew Vaughn (ger högt till både Stardust och Kick-Ass), X-Men: First Class får en stadig 4 för utomordentligt genomfört hantverk och strax under en femma för klippningen.
X-Men: First Class
Längd: 2:12 timmar
Premiär: 2011-06-03
Jaha - idag vill de att man ska fira Internationella Smurfdagen. Vet inte om det har en koppling till den kommande filmen, eller om det är någonting man brukar göra varje år?
